Nu är det fredag igen och så härligt, älsklingen jobbar halv dag och jag är ledig i dag.

Åh de är ju tur det då huvudet känns som att de ska gå i flera bitar igen, hoppas att de går över snabbt bara har ingen lust att ha denna huvudvärk IGEN.

Vet dock inte om de kan vara pga graviditeten eller om de är en ny förkylning på gång igen.

Släpper den inte får jag nog ta en koll för att se så att bebbe mår bra i allafall, ska ju jobba i helgen igen så jag har absolut ingen lust att gå till jobbet med denna huvudvärk och flimmer för ögonen  då jag ska hjälpa de gamla.

Men de kommer att släppa de är jag i allafall instäld på att den ska göra, bra att ha den inställningen i allafall.

Ska snart ut igen med hundarna för tredje gången nu på morgonen/förmiddagen känner att friskluft gör mig gott. ;o)

Nu ska jag äta lite frukost och kolla igenom nästa kapitel i boken, får ögna igenom det hela och plugga bättre när huvudet känns lite bättre i allafall. :o)

Ciao på er och trevlig helg.

Jo då jag lever och är på benen men har bara haft lite fullt upp en tid och bloggandet har kommit åt sidan, mått lite si och så med men mest på topp kan jag lova.

Allt funkar nu i allafall som de verkar just nu, men de som kan göra mig lite besviken.

Att de finns dom som inte tycker att vänskap är viktig, man finns om man kan hjälpa till men inte annars...

Då är vänskapen i perferin och vandrar som de verkar och att vara ärlig i en vänskaps relation är heller inte viktigt....

Jag tycker att ärlighet i vänskaps relation är minst lika viktig i vänskap som i en par relation, säger bara det kom ur förnekelsen och möt världen med klara ögon.

Jo jag vet de är svårt att erkänna sin förnekelse men så skönt när den har släppt och man blir som en helt ny människa.

Nu kanske de är många som kommer att haka upp sig på detta inlägg men tänk då, de är va jag just tycker och mina tankar och ord.

Har i allafall bättre kontakt med vissa nu än va jag hade för ett år sedan och jag säger bara det, att de är jag glad för och för barnens skull om inte annat.

Jo när jag ändå är in här så kan jag ju skriva nu är de inte långt kvar innan man är helt är sambo med fästmannen i sitt liv och lill knodd kommer ju om några månader.... YAY jag bara längtar och väntar nu, och i dag är det 10 månader i mellan oss åh va livet kan vända fort.   

Nu ska vovvarna få sin middag och sedan blir det till att börja med maten innan älsklingen kommer hem, i dag på middags bordet blir det potatisgratäng, fläskfilé och grönpepparsås... Mumma.

Ciao så länge

Ja i går lördag så hade vi några vänner här på middag, åt och drack en massa gott.

Och lilla jag höll mej så troget till min Cola, många härliga skratt har de dock blivit.

Timmarna bara susa förbi och sena natten blev det allt, men innan vännerna kom så for jag och älsklingen och hämtade lille mans nya säng som vi hitta på Blocket.

Så i morgon när han kommer till Mami ska de bli så roligt att se honoms min, när han får se den nya sängen.

De är en Mammut säng ifrån Ikea, och vi gilla den skarpt, i dag har de blivit en slapp dag med en massa mys.

Var också hem till underbara svärmor så att hundarna fick busa av sig, de gillades skarpt ifrån dem.

Måste passa på när solen var framme och man hade verkligen Vår känslor, nu blir de bara soff mys med underbara älsklingen.   

Kommer in lite bilder sedan på hemmet och den underbara fina sängen till lille man.   

Ciao

Längtar tillbaka till denna dag, så härligt att komma iväg på en kryssning.

En förtidig 30års present  av hjärtat, men så välbehövlig den var.

Komma i väg bara för en helg, de gjorde min skäl så underbart.

Och här på däck låta vinden susa förbi, och låta tankarna fara fritt så underbart.

Denna resa skulle jag lätt kunna göra om, ja inte nu men när bebbe är född så vet man ju aldrig.

Tankarna är jobbiga i dag, men ändå på något vis så känns de som att min själv känsla är på väg tillbaka.

En bit för var dag kommer, visst inte är dom stora dessa bitar men de små gör ändå nytt och gott i skälen.   

Nu blir de att slappa lite, ladda en ny energi för att sedan ta och träna lite hundar.

Eller är de kanske dom som kommer att ha träning med matte i dag?

Ja vem vet inte jag just nu i allafall, för som de ser ut på min underbara Schäfer tik här brevid så verkar hon tänka men Matte de är ju jag som kommer att träna dig och du vet att jag vinner.   

Men här säger dock Matte NEJ du vinner dock inte, visst du är envis men jag är snäppet värre än dig när de gäller till att vara Envis så är de bara.   

Ciao

När allt va som svårast och då tänkte man om bara någon kunde räcka ut en vänlig hand.

Som denna bild visar så kände jag mig för ett år sedan om inte mer, som de då kändes så stod man i en fyrvägskorsning eller längst ner på en trappa.

Finns de någon vänlig skäl som kan räcka ut en vänlig hand, kanske ge lite råd om hur jag ska göra.

Just då ville jag bara blicka framåt men de blev bara tvär nit för min del, hur ska jag orka hur ska jag våga ta de steget?!?

Är jag till räckligt stark för det? eller kommer jag att bryta ihop ännu mer.?!?

Ja de var väl ändå frågan i de hela, men så hände något som jag helst inte vill tänka på.

Men de är så svårt att inte blicka tillbaka, tänker bara på hur jobbigt de skulle ha blivit för barnen.

Just då så var de bättre att jag gick, du hjälpte mig med svaret jag kunde inte stanna kvar längre.

Jag hade sagt de tidigare på dagen/ efter middagen jag tänker flytta, visst var jag rädd kommer jag att klara detta själv.

Sedan kom styrkan i mig, klart att jag kommer klara det, har klarat mig igenom så mycket annat så även detta kommer jag att klara.

Lägenheten blev min efter en månad, min kära tremänning från Gävle samt min tremänning här och en kompis till mej samt hennes släkt hjälpte till att få en fin och inflyttningsklar lägenhet. Tack ni är för gulliga. vet inte hur jag ska kunna tacka er.

De gick någon månad och så en kväll så skulle jag vara chaffis och då kom han med de stora H:et, hjärtat gjorde volter vem var han?!?

Den glada killen där bak, och mina blicka for till honom via backspegeln, Wow han är bara för snygg och rar samt en underbar humor hade han med ett stort + tycker jag då.   

Nu är han min förlovad är vi samt väntar hans barn. Lycka  Älskar dej så _....

Det har varit upp och ner och en massa tjavs och bråk, men de har nu lagt sig HOPPAS JAG....

Vi kan prata och skratta nu när de gäller barnen men även annat runt omkring, håller tummarna att de håller i sig och önskar dig all lycka och de hoppas jag att du kan förstå.

Du är barnens far och du är viktig för dom och de vet du om, de behöver dig de behöver sina föräldrar.

Om de bor ihop eller inte så spelar de ingen roll inte för barnen, de viktigaste för dom är att ha en mor och en far som är lika viktig för sina barn boende med varandra eller inte spelar inte barnen någon roll....

Dom älskar sina föräldrar vilket som, och dom ska inte behöva välja de är inte deras fel att ett par inte kan bo under samma tak.

Lite tankar ifrån lilla mig..

Nu ska jag fortsätta med de jag börjat med, tar lite i taget då förkylningen i kroppen gör mig matt. Men lite då och nu så blir de här också bra.

Ciao  

                                      (bilden är lånad av min vän mammajenniz blogg)

Nu är jag tillbaka här igen, som sagt de va ett tag sedan.

Men här har förkylningarna gått om varandra och även på mig har de tagit om igen. SUCK STOR SUCK...

Skulle gå intro på barnavd i dag men så blev de inte min handledare är sjuk samt att jag har åkt på bihålsinflammation och mår pyton.

Så i dag blir de till att ta de lungt men ändå måste vissa saker göras så som tvättning och städning, tar man lite i taget så kommer de att gå vägen de med.   

Men lite lee blir man dock när man har längtat efter denna dag, att få komma tillbaka till den avd på sjukhuset som jag trivdes så på för några år sedan.

Men de är bara att ta nya tag nästa vecka och hoppas på bättre för utsättningar då.

Nu ska jag ta lite frukost och sedan är de bara att traska i väg till tvättstugan igen.

Ciao så länge   

Sitter här och funderar på livet stora gåta, älska, glömma och förlåta.

Ja skulle vilja glömma och förlåta av allt som har hänt, en del kan jag förlåta men en del sitter kvar Djup inne i en.

Deppar ihop lite titt som tätt, men inte just nu kanske men de finns de dagar som är sämre än andra.

I dag kan jag se ljuset i de mörka som har varit, men jag vet de kommer att komma igen en dag.

Just nu är de lugnt inget bråk och tjat, de är frid just nu.

Kan de inte få vara så, är de inte bättre att de är lugnt för oss alla??

Sedan har man funderingar som gäller ärlighet, att man är vänner ska inte de då också vara ärlighet mellan vänner som par relationer??

Jag kan se att ärligheten är lika viktig i en vänskap som i en par relation.

Men vissa vill eller tycker inte som en annan, trött på falskhet i mitt liv de har varit för mycket av det.

Nä kan man inte vara ärlig så kan de vara, jag klarar mig utan falskhet.

Man kommer inte långt med de, så är de bara...

Nä nu har jag gnällt av mig lite här igen, men hoppas de inte gör något.

Ciao  

Min älskade dotter vaknade och hade hemska smärtor i magen, inte alls roligt att se.

Efter två timmar med en intensiv smärta som blev värre och värre, så kontakta jag sjukvårdsrådgivningen som tycke att vi skulle fara in akut.

Får inte tag på barnens far, attans sms deras farmor och som får tag på pappan. Pojkarna åker dit och vi for in med älskade tösen.

På väg in så blir smärtan så kraftig så hon börjar kräkas, väl inne på akuten gick de snabbt.

En uska och ssk från kirurgen kom och prata samt kolla lite blodtryck, puls och temp.

Strax efter kommer de in en läkare och som efter lite kännande och prat besluter att ringa ännu en läkare kirurgen.

Så visst var misstankarna på att de är blindtarmen på henne, blir kvar för observation och smärtstillande hon fick Morfin.

Smärtan försvann och min älskade dotter var rätt borta men som hon berättade det så var de en rolig medicin som gjorde henne snurrig.

Proverna var dock bra som de tog, men de var blindtarmen som spökade på älskade henne.

Som de sa i går innan vi fick fara hem, den kan spöka ett tag men en vacker tag kommer vi troligen att få ta bort den på henne.

Men de va inte alls roligt att se hur ont hon hade och inte kunde jag göra något heller för att hjälpa henne, så hjälplös jag kände mig.

Men när vi fick åka hem så kom min bästaste svärmor och hennes man och hämtade oss sedan blev de att vi tillbringade vi resten av dagen hos dem tills älsklingen kom hem.

Ciao