Sitter nu här igen försöker få ned några rader medans tårarna rinner, usch dessa hormoner som man just nu har.   

Men inte blir de bättre med att man får höra hot ifrån den man en gång har levt med, får man inte sin vilja igenom så kan man ju hota.

Så trött på detta och inte fasiken ska de bli bättre, NOPP de skulle bli värre,

har bestämmt mig denna gång de vinner.

Jag orkar inte leva under hot och alla dessa perfekta människor dom de är, nopp de vinner så mår de ännu bättre av det.

"Men jag erkänner dock att i de mörkaste rummet, finner man den bittra sanningen och de står jag FÖR..."

Jag har gjort en massa tok i mina ungdoms dagar, japp de har jag och inget som jag är stolt över.

Men alla människor har rätt till en andra chans och få bli bättre, men jag skulle inte få det NEPP inte ett dugg...

Jaja låt de så vara, dessa fanns i mitt förra liv, jag ska inte besvära dem mer.

De enda som de inte kommer att lyckas med är att få bort mig ifrån denna ort.

Nepp för här blir jag kvar så är de bara...

Nu har jag fått skriva av mig lite, hoppas de är ok känns skönt att kunna lätta sitt hjärta och försöka finna en liten ljus stråle mitt i de mörka.

Barnen kommer i morgon, jag bara längtar och då blir de mys.

Hoppas bara att vädret till åter på lördag, för då blir de pulk backen med grillning och ännu mera mys.   

Ciao

Har i går insett att jag och barnens far kan inte kommunisera som vuxna, tankarna snurrar har vi någon gång gjort de med varandra??? Utan att bli bråk??

Svaret är NEJ de har alltid blivit bråk och jag tar på mig hela skulden för det...

Nu orkar jag inte, tänker på barnen de har varit med om bråk så att de räcker och blir över.

Så nu får en tredje part komma in, jag vet att vi båda har sagt att vi ska klara detta.

Men jag vet också att vi har sagt för snart ett år sedan att vi är villiga att ta in en tredje part om de inte skulle funka.

Jag känner nu att ska vi alla orka så är detta bäst, ingen är till för att djävlas va alla andra säger. Men de finns där för att hjälpa en i de svåra, och vem vet när allt har lagt sig KANKSE KANSKE man kan prata igen som VUXNA denna gång.

För allt jag gör blir bara fel, så varför prata med mig.

Varför vända allt emot en, de som var då??

Vi var två i allafall som de sades då, men nu är allt BARA mitt FEL och ja kanske det.

I går var jag så nere ville bara vara själv, ville inte träffa någon, kände att allt jag gör är fel.

Men underbara älsklingen gav sig inte, skulle prata och åter prata, jag blev lugnare av hans ord.

Va spelar de för roll va som är gjort innan och förr??

De är nu och fram tiden som räknas, jag funderade ett tag och så kom jag fram till ett svar Alla är vi människor och alla gör fel och brister, men vem har sagt att man inte kan förändras av alla sina misstag, lära sig och bara förbättra allt de dåliga.

Nu väntar jag barn och är förlovad, är de därför de håller på så här.

Lycklig får jag inte vara, måste vara bråk uppe i mig HELA TIDEN?!?

Jag bryr mig om mina fyra små troll som jag har, kommer alltid att finnas för dem, stötta dem och älskar dem.

Jag älskar dem av hela mitt hjärta och göra allt för att de ska må bra och lyckliga.. De är mitt eget kött och blod, de har jag burit i mig i nio härliga månader och kommer att vara här vid deras sida så länge jag lever....

Ciao