Ja den låten ska min minsta son lyssna på när han ska sova, Teddybjörnen Fredriksson spelas då om och om igen.

Känner igen mig själv lite där gillade också den låten då jag var mindre, och visst den är bra nu också inget fel på den låten.

Så lille gos kommer lätt till ro då den spelas och somnar efter andra omgången då man spelar om den.

De andra tre underbara barnen tjejen och de andra två grabbarna ska höra sagan om Fy Farao som jag ska läsa några kapitel ur varje kväll, då vi bor lite trångt så delar dom rum än så länge så då funkar detta med att läsa för alla tre.

Men snart blir de större boende hoppas på mycket snart.   

Nu sover alla mina älsklingar så de blev lite extra mamma tid, och så väntar jag hem älsklingen min så man kanske hinner med lite mys innan de är dax att krypa i kojs.

Ciao.

                                           (Bilden är lånad av mammajenniiz blogg) 

Ja de är sant det, alla har vi någon teori och tänkande när de gäller detta med bloggning.

Vad de ska stå, vad man skall slriva, Osv...

Vissa använder bloggen som en form av dagbok, hitta lika sinnade för att kunna dela på tankar och känslor.

Men tyvärr så finns de ju alltid någon som stör sig på vissa inlägg och vad man har skrivit, de kan även hända att vissa inlägg stucker i näsan på en.

Då är frågan Tar dessa människor åt sig av de inlägg som de retar sig så hemskt på???

Eller kan de vara så att de känner igen sig men vågar inte säga det??

Ja de är frågan det....

För de spelar ingen roll om namn står med eller inte, så är de dem det gäller, det tycker jag är väldigt MÄRKLIGT...

Ja jag vet dock inte kanske blir detta inlägg fotat också nu då, men jag skriver från mitt hjärta och mitt tänkande.

Smuttskastar ingen om deras liv har varit innan eller är nu, låter dem leva sitt liv.

för hur de än är så är dom bara Människor men utan FEL OCH BRISTER.

Är man inte en vanlig människa om man har fel och brister??

Om de va förr eller om man har dem kvar???

Låt människorna leva sitt liv, sluta bry sig så mycket om andra.

Men de kanske inte vill att ska blogga, hitta lika sinnade eller bara lätta på hjärtat.

visst när min tid är kommer och jag känner mig mer mogen så kommer jag att skriva av mig här, Alla mina fel och brister och hur jag har haft det och hur jag har det.

Tur kan jag säga att man kan ta sig tillbaka så snabbt och sedan veta att man är helt perfekt och att de är den andre som bara har gjort fel.

Jag mår inte topp hela tiden, dimper lite då och nu, men starkare blir man av den energi som man får.

jag tänker inte sluta blogga de är bara så.

Men visst man kan ju tänka på vett och ettiket, men de kan också vara som så vad vågar jag skriva här nu??

Vad kommer att hända om jag skriver så här??

Ja men den risken får jag ta då, för jag är ingen sämre människa än någon annan.

Men kanske har man mått dåligt och inte orkat med något en tid, man har helt enkelt gömt sig i sanden.

Men dag för dag kommer man upp igen, man ser ljuset trots allt mörker.

Lite funderingar som jag har om bloggning och sedan alla är vi människor samt att någon har gjort något dumt här i livet som man sedan ångrar.

Men just i denna stund var vi Två....

Ha en underbar tisdag ni alla som läser denna blogg, och tack att jag fick lätta på trycket...

Ciao