Sitter nu här kan inte somna om igen, funderar på allt bråk som har varit och som är.

Funderar på är de inte bättre att släppa de som en gång har varit, låta livet gå vidare och försöka vara vänner??

Det som är gjort och har varit kan vi inte få ogjort, bara leva vidare i de hela tampas med, men de finns väl ändå ingen mening med allt bråk och hot som har varit/är?

Har jag fel?? Kanske man kommer långt med att bråka och hota sig fram??? Vad vet jag... Då man ser att den andra mår sämre och sämre??

Sitter här och tänker ska dessa 4 små vara med i mera bråk?? Är de inte världa allt lugn nu som de kan få??

Jag orkar inte med bråket som är, kan bara säga vi var två då och de är aldrig ens fel att de blev som det blev.

Jag tar dagarna som dom kommer nu mera, försöker se lite ljus i det hela.

De är bara en liten fundering som jag har..

Ciao

              (Bilden är lånad från en väns blogg, Mitt Tankerums Blogg)