Sitter här och funderar på livet stora gåta, älska, glömma och förlåta.

Ja skulle vilja glömma och förlåta av allt som har hänt, en del kan jag förlåta men en del sitter kvar Djup inne i en.

Deppar ihop lite titt som tätt, men inte just nu kanske men de finns de dagar som är sämre än andra.

I dag kan jag se ljuset i de mörka som har varit, men jag vet de kommer att komma igen en dag.

Just nu är de lugnt inget bråk och tjat, de är frid just nu.

Kan de inte få vara så, är de inte bättre att de är lugnt för oss alla??

Sedan har man funderingar som gäller ärlighet, att man är vänner ska inte de då också vara ärlighet mellan vänner som par relationer??

Jag kan se att ärligheten är lika viktig i en vänskap som i en par relation.

Men vissa vill eller tycker inte som en annan, trött på falskhet i mitt liv de har varit för mycket av det.

Nä kan man inte vara ärlig så kan de vara, jag klarar mig utan falskhet.

Man kommer inte långt med de, så är de bara...

Nä nu har jag gnällt av mig lite här igen, men hoppas de inte gör något.

Ciao