Min älskade dotter vaknade och hade hemska smärtor i magen, inte alls roligt att se.

Efter två timmar med en intensiv smärta som blev värre och värre, så kontakta jag sjukvårdsrådgivningen som tycke att vi skulle fara in akut.

Får inte tag på barnens far, attans sms deras farmor och som får tag på pappan. Pojkarna åker dit och vi for in med älskade tösen.

På väg in så blir smärtan så kraftig så hon börjar kräkas, väl inne på akuten gick de snabbt.

En uska och ssk från kirurgen kom och prata samt kolla lite blodtryck, puls och temp.

Strax efter kommer de in en läkare och som efter lite kännande och prat besluter att ringa ännu en läkare kirurgen.

Så visst var misstankarna på att de är blindtarmen på henne, blir kvar för observation och smärtstillande hon fick Morfin.

Smärtan försvann och min älskade dotter var rätt borta men som hon berättade det så var de en rolig medicin som gjorde henne snurrig.

Proverna var dock bra som de tog, men de var blindtarmen som spökade på älskade henne.

Som de sa i går innan vi fick fara hem, den kan spöka ett tag men en vacker tag kommer vi troligen att få ta bort den på henne.

Men de va inte alls roligt att se hur ont hon hade och inte kunde jag göra något heller för att hjälpa henne, så hjälplös jag kände mig.

Men när vi fick åka hem så kom min bästaste svärmor och hennes man och hämtade oss sedan blev de att vi tillbringade vi resten av dagen hos dem tills älsklingen kom hem.

Ciao